Vackra svenska flicka
Hur mycket har man missat här hemma då? Hemkommen idag och har avnjutit en måltid hos Jennys pappa. Hade inte stått ut mycket längre i ett främmande land - det finns ju inget som helst intresse för matkultur i min värld! Vi har inte gjort många knop under semestern. Solat mellan regnskurarna men åkte på soleksem ganska omgående. En del skulle kanske säga att vi har kopplat av, strosat omkring och ätit god mat. Glöm det sistnämnda. Efter några dagar gav jag upp och levde uteslutande på pasta. En stressad själ har fått tid att varva ner, men nästa gång åker jag nog inte till Rovinj.
Ledighet en vecka till, men har ingen bil. Vill inget hellre än att åka till stallet. Måste ragga tag på någon med bil så jag kan få möjlighet att åka ut och brottas lite med min häst (trots att jag misstänker att det är muskelinflammation på gång igen...)
Kära vänner, det blir inte så mycket mer nu. Känns som att jag varit ifrån bloggandet alldeles för länge för att bli mer ingående.
Allt som lever är lyckligt
Tillbaka på Laserdome. Har börjat med att vårstäda litegrann. Imorgon kommer Jocke införbi, och då ska det tvångsränsas på skrivbordet. Varför känns det som att mina manliga kollegor tycker det är överskattat att rensa, sortera, organisera och städa?!
Trots att jag var en aningens bitter över att behöva åka till jobbet en sådan här underbar dag, så gick det över när jag fick dagens första paintballspel. Jisses, jag hade nog aldrig kunnat föreställt mig att jag skulle uppskatta att ha ett gäng paintballspelare här. Jag blir så jävla stressad när alla dessa jävla vapen strular - men idag har det flutit på kanon och det var ett härligt gäng som kom, spelade och gick.
Enligt schema slutar jag 20.30. Jävligt skönt, tänkte jag. Tills jag fick en förfrågan om nattspel ikväll. En del av mig skrek bestämt nej, medans min säljande sida sa, utan att tveka "Ja visst, det fixar vi" Några minuter kvar innan jag får reda på om jag får gå hem och sova i klok tid, eller om jag måste vara uppe hela natten. Trots allt: FAN VAD SKÖNT ATT VARA TILLBAKA!!
Nu har jag sån lust att ringa mina vänner och snacka skit. Jag är på toppenhumör. Undra om det beror på vädret, och att sommaren snart är här.... Allt hade varit oklanderligt om jag hade fått åka till min häst några timmar. DÅ hade livet varit perfekt!
Varför blir man alltid sjuk när man har så mycket på schemat?
Tillbaka i Norrköping. Såg största hjorden med älgar längs med vägen när jag åkte från Oskarshamn igår. Jenny hade ju dött på stört.
Första skoldagen på flera veckor. Kändes utmattande. Avrundade med en guidning i Valdemarsvik. Är så jävla förkyld och jag orkade inte på något vis laga mat till mig och lilltjejen idag. Jag och Jessika har suttit med varsin dator i vardagsrummet och filar på examensarbetet. Yolanda kom hem och gjorde rabarberpaj åt oss. Världens gulligaste tjej. Jessika blev som ett barn när hon fick låna Yolandas Mojje-skiva. Vad det nu är att hänga i granen.
Jag sitter här med världens tjockaste huvud och tycker riktigt synd om mig själv. Ledsen för att jag inte får vara hemma med mina vänner och Winnie. Glad över att träffa Jessika igen.
I morgon är det stadsvandring i Norrköping, men jag överväger att stanna hemma, nerbäddad i sängen fram tills det är dags för Projekt och Examensarbete. Nästa tisdag ska vår guidning vara färdig, sen ska kursen i IT avslutas, Amadeusprovet ska skrivas, inlämningar till Resebyråkunskapen ska inlämnas. Inget av det här hade ju blivit av om jag varit kvar hemma på Gotland- där har jag ju ett liv att leva! Men nu är det inte långt kvar. Något arg blev jag när jag kom på att jag faktiskt är ledig torsdag och fredag. Om jag inte lovat Jocke att jag skulle jobbat, så kunde jag ha åkt hem och pussat lite på min häst.
Jag tror jag ska göra ett försök att hoppa in i duschen och försöka spola bort förkylningen sen blir det inte helt otippat sängen.
Jag vill inte kliva upp, jag vill inte åka iväg.
Aptit: oemotståndlig längtan efter oåtkomlig mat
Det här är första morgonen på väldigt länge som jag vaknar upp och inte har något inplanerat eller något som borde göras. Förutom att jag ska ut och åka lite båt ikväll. Yeeeeees vad kul. Inte. Jag är helt omotiverad till att ta tag i skolan.
I fredags körde jag ut mamma till Eke, på Lasse Stefanz. Gissa om hon var lycklig. Hela tillställningen var ju direkt ångestframkallande och jag tror jag stannade ungefär en kvart innan jag åkte ut till Burgsvik. Försökte vila någon timme i väntan på att jag skulle hämta i Eke igen. Jag fick 1,5 timmes sömn dagen innan jag och Winnie skulle gå vår första CL. Det gick jättebra och jag är jätte, jättenöjd. Under 5 mil har min häst gått över ALLT, utan att blinka, utan att vara rädd för någonting. Broar, inga problem, lastbilar, inga problem. Snabbt gick det också. Idag känns det som att någon har tuggat på mig och sen spottat ut mig igen. Jag somnade i bilen tillbaka Lärbro och när stallet var färdigt åkte jag hem. Redo för kvällens festligheter. Höhöhö. Blev ju inte så mycket med det. Åkte hem till Jessica och snackade lite skit. Just i skrivande stund försöker jag glömma bort att jag ska åka tillbaka till Norrköping och tack mamma för att du kommer in och börjar ställa frågor om min packning, när jag åker, när jag kommer hem och så vidare. Nu blev jag genast på lite sämre humör och tror jag drar täcket över huvudet en stund till.
Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst.
Födelsedagsfirande hos Jessica, och jag antar att jag var lite av en eftersläntare. Nåväl, det fanns några tappra som tydligen suttit i den där soffan nästan hela dagen. Jag fick iallafall prova på Jessicas nya karaokespel, ÄNNU en anledning till att jag borde stanna hemma istället för att packa min resväska och åka tillbaka till Norrköping ;) Nu är det inte många dagar kvar och jag har fortfarande en massa att ta tag i, mitt pass-problem tillexempel. Jo, mitt pass har ju tydligen försvunnit i flytten. Först var jag upprörd, irriterad och allmänt trött men när jag tänker efter så är det ju inget märkligt alls med att beställa nya pass flera gånger om året för att man inte kan hålla ordning på dem...
Imorgon eftermiddag hoppas jag dels på två saker. Eller egentligen hoppas jag på ganska mycket, men nåt som skulle underlätta en hel del vore om mitt nya nylonträns anlände så att jag fick prova ut det på Winnie och att solen lyste som aldrig förr så att häststackaren kunde få sig ett bad.
Nu hade jag tänkt bjuda på ett par bilder från den gångna helgen men fick ju se mig besegrad av ett USB-minne som är spårlöst försvunnet. Återkommer med sånt senare!
När jag ligger här på min madrass i J:s rum så har jag gott om tid att fundera. För funderingar är jag jävligt bra på, och då undrar jag givetvis varför jag, som är en sån simpel och okomplicerad människa hamnar i så komplicerade situationer som jag egentligen inte vill ha någon delaktighet i...? Jenny, wash my brain!
Imorgon kommer nog bli en bra dag!
Muskelinflammation, 8 dagar innan kval.
Det är så fint att jag försökt motarbeta mina ryggproblem genom att utsätta mig för mockning, ridning och andra roligheter som tar lite på ryggen. Muskelavslappnande och inflammationshämmande och påtvingad vila i MINST 3 dagar. Pyttsan tänkte jag och fixade mig en chaffis till stallet och intervalltränade Winnie. Det var tänkt att Jenny skulle fota, men när hon fick se hundarna i hundgården stannade hon i bilen. Synd, för jag hade en jävligt fin häst idag. En klok också, för hon tjaffsade inte det minsta utan bjöd på ett riktigt behagligt träningspass.
Valborg, imorgon. Öja. Korvgrillning. Lite öl. Jenny har jag med mig, Emma, Jessica, Johannes, Jeppa och resten av gänget är på plats. Det KOMMER bli trevligt. Jävligt trevligt.
Just det, idag åkte håret av. Nu är det kort! Känns hemskt märkligt. Tur att det växer ut igen....
Andhämtning: Apportering
Winnie gick fint på träningen och det märks att hon börjar få upp konditionen. Hon är outröttlig och modig. Vilken jäkla häst! För en gångs skull lyckas jag med att vid rätt tidpunkt i mitt liv stöta på min drömhäst. En sån SKA jag ha! Så tänkte jag iofs första gången jag såg henne också.. Ikväll var det tänkt att jag och Marlené skulle pulsträna men kanske är det så att jag får se mig besegrad av en trött kropp.
Nu kände jag att det här inte blev ett sånt jättepeppande inlägg. Andra bullar var det häromdagen - men sen glömde jag bort att blogga! To bad. Där hade ni fått er en riktigt bra översikt över hur glad min hjärna kan vara när allt går som jag vill, men nu fick dom tankarna snällt stanna där istället. Nu bloggar jag om ingenting alls och börjar inse att det är nog bäst att jag fortsätter med sysslorna som ska vara färdiga till i eftermiddag. Där ingår bland annat något jag är riktigt, riktigt dålig på, nämligen stryka gardiner...
När man inte har tid att sätta rubriker.
Trots att pengarna egentligen var slut innan dom hamnat på mitt konto så följde ett par skor med mig hem idag. Gissa om jag känner mig lite lyckligare än innan? Dem kan ingen ta ifrån mig!
I onsdags träffade jag Emma en sväng och det bjöds på en del skratt som vanligt. Det roligaste av allt var att veterinären hade ringt upp och talat om för henne att hennes Timo egentligen är en.... ööhh, Tina? Jaja, iallfall: EN HONKATT! HA HA HA HA!
Ikväll har jag en lillasyster som är jävligt sugen på att gå ut och dansa med sina nyinköpta skor. Till och med så ivrig att hon av misstag sparkade till min dataskärm när hon utövade en av sina flashiga danser här på vardagsrumsgolvet. Oj, oj. Nu börjar det bli dags att runda av innan något går sönder här. Vi ses väl ute? Ska bara försöka lura med mig Jenny ut också!
Det finns bara en bra sak med måndagar. Att det är så långt till nästa måndag.
Lördagskvällen hade utlovat utgång och vi började på HP5 för att sen gå vidare till Munken där vi mötte upp Jeppa och gänget. Precis som vanligt och utan att folk blev förvånade - stod Jesper för kvällens klantigaste när han slog en flisa ur Jossans tand.
Igår åkte vi till B-vik, för vi skulle vara hurtiga och gå en långpromenad. Det slöt med en blygsam promenad ner till hamnen och tillbaka igen: Bara för att sen gå till fiket och trycka den största bakelsen...
På vägen hem passerade vi Havdhem och Emma bjöd på fika. En glimt av det nya golvet fick vi, och vi fick även beskåda en grymt läcker soffa. Gratis är jääävligt bra!
Fixade käk när vi kom hem, såg Jenny ta på sig joggingskorna och försvinna ut genom dörren, sen stupade jag av utmattning i min provisoriska säng. Märkte inte ens när Jenny kom hem och styrde omkring inne i rummet.
Nu vill jag bara åka hem. Eller åka till stallet egentligen. Försöker vänta ut lunchen så länge som möjligt för att det ska kännas som att det inte är så många timmar kvar tills jag får gå hem. Funderar på att inte bara ta ett pass på Winnie, utan hade även funderingar på att testa häst nummer 2.
Det är fler vardagar än söndagar i veckan.
Jag undrar jag: Gamla människor kanske kunde shotta några glas cola till kaffet på morgonkvisten, så att det flyter på lite jämnare i trafiken på morgonen?
Fredag, underbara Fredag. Kl 17 vill jag bara åka hem, trycka en pizza, avrunda med en Staropramen och lägga mig i sängen. Jag är så jävla trött. Och på fredag blir det stallet på morgonen, lasta hästarna för att vara på plats i Bläse vid 11 tiden. Om vädret tillåter. Eller? Frågan är om jag kommer känna mig som Superwoman på lördagmorgon och trotsa regn och blåst... Hela söndagen lär ju gå bort till att göra ingenting och ha en gnutta ågren över att det snart är måndag igen.
Det nalkas lunch, och nu ska jag hoppa i mina för små skor och möta upp Jenny på pastavagnen.
Benbrott: Att springa till jobbet.
Då var ordningen nästintill återställd. Jenny landade på Gotland igår, vilket innebar obligatoriskt häng på Signalgatan med tjejerna. Jag somnade på världens skönaste madrass och dagens frukost bestod av något som skulle kunna liknas vid en hotellfrukost. Almost. Det är så jävla skönt att hon är hemma!
Jag sitter på praktiken när jag får nyheten att våra flygbiljetter till Kroatien har kommit. Nu är det inte långt kvar tills vi åker. Vilket också betyder att det inte är långt kvar innan jag tar examen. Och sen då? Jag har jobb i sommar, men till hösten har jag varken jobb eller bostad. Just nu känns det inte det minsta lockande att åka iväg någonstans och jobba. Nu när jag kommit igång med hästarna igen. I söndags red jag min första lektion på fleeera år. Jag kan inte skryta med att det gick kanon, eftersom varken jag eller Winnie begriper oss på det där med westernridning. Det enda jag hittintills är riktigt såld på, är min nya sadel som är fantastisk på alla sätt och vis och som dessutom är snäll mot mina knän. På lördag ska vi ge oss ut på långritt och då har jag verkligen ingen lust att ha ont. Jag hoppas på fantastiskt väder, men enligt prognoserna känns det lite väl optimistiskt att hoppas på sol.
Snart ska nya datorer installeras här på kontoret så nu förbereder jag mig mentalt på att det kommer att bli en strulig eftermiddag.
/ S
Att börja med en inledning är bra, för då vet folk iallafall att man har börjat.
Det beror på vad man har att hänga i julgranen.
Jenny kommer hem om 2 veckor. Hem allstå. Som i "flyttar hem" Det ska bli så jävla skönt att ha min problemlösare endast några kvarter bort.
Jag är praktikant, så alla misstag som görs är automatiskt mina? Nåt ska man väl vara bra till antar jag! :)
Hela Hallen Gungar
Efter idag kan jag lägga till ett nytt bokningssystem på min meritlista, och efter sommaren räknar jag med att ha mer än grundläggande kunskaper i Jupiter.
Snackade lite skit med Lotta innan jag gick från hotellet, gick en sväng i vårsolen och mötte upp mamma och lillasyster på stan. Jag saknar min storasyster.
Årets första grillning stod Emil för, bra intiativ! Är det sol ute så SKA man sitta utomhus och just idag spelade det ingen roll att marken var blöt, snön låg kvar i drivor på vissa ställen och att åkrarna luktade fuktig... Ehhm.. åker? Precis lagom till när grabbarna började bli varma i kläderna av ölen och när samtalsämnet gick från det vanliga typiskt tjejer/typiskt killar till mer motorrelaterade ämnen kastade jag och Emma in handduken och tackade för oss. Om jag inte har HELT fel sitter det nog ett gäng kvar och pratar om grävmaskiner och lastbilar - Herregud, hur mycket kan det finnas att diskutera kring en lastbil? Den har i bästa fall några hjul och en motor! Vad finns i en förarhytt som kan vara så fruktansvärt intressant? Frågorna är många men svaren är obegripliga.
Lite småfix imorgon innan jag tar buss ut till Etelhem. Om 6 dagar är jag äntligen med bil igen och jag kommer känna mig som 18 år igen. Ungefär som idag när jag och syrran vevade ner rutorna och poppade glad musik hela vägen till Björke.
Undrar om Jeppa fortfarande har koll på att han ska komma ihåg mig imorgon kväll. Man kanske skulle hänga en lapp kring halsen på honom med uppmaningen "Lämna inte Hemse utan Sofia, vid problem vänligen kontakta henne på följande telefonnummer"
Uncut, direkt från Burgsvik!
Alla vill ha utveckling, men ingen vill ha förändring.
Känner inte ni också att allt känns så mycket lättare nu när det verkar som att våren är på väg? Nu känns det som att jag varit utan min drog alldeles för länge och hade jag vetat att det bara krävdes ett telefonsamtal för att jag skulle få mig en häst att rida lektion på så hade jag gjort det för längesedan. Benmuskler, here I come! Nu vill det bara till att jag kommer igång med hästeriet så att jag är varm i kläderna lagom till nästa vinter då jag med lite tur kanske kommer ha möjlighet att bli hästägare igen.
Vet ni hur svårt det är att få tag på bostad på Gotland?! Jag tycker ändå att jag har varit flexibel och har inga krav på att jag måste bo i Visby. Men ändå... Mina ködagar i Gotlandshem räcker knappt till en lägenhet på 27 kvadrat med kokvrå..
Mitt i mina funderingar kring framtiden så funderar jag på hur mina klasskamrater klarar av både praktik och examensarbete? Jag känner mig mindre än medelmåttigt begåvad, och jag är ändå tjej så jag hade förväntat mig att jag skulle klara av båda delarna med bravur. Lite extrajobb på redan sagda åtaganden och så ett socialt liv man försöker förvalta - Ja, så är jag nästan knäckt.
Imorgon ska jag ner på hotellet och lära mig nya bokningssystemet, sen lär jag stressa mig genom hela eftermiddagen. Fredagsöl, nån?
Med risk för internskämt.
Uppslaget på köksbordet vid lunchtid för tankarna till Emma.
Emma kontrar med ett mms:
DET ÄR ETT ROP PÅ HJÄLP!!
It made my day! (och egentligen är sista bilden tragisk, för det är ungefär så det kommer se ut när jag tar mod till mig och besöker en frisör)
ooohh...
Damn boy, you are gorgeous!
Idag slog det mig helt plötsligt att det kanske var dumt att ge bort bilen. Bara från ingenstans fick jag för mig att det kanske är lönt att försöka fixa ihop den ändå. Shit, jag är allvarligt rädd för att bli en sån där skrotnisse som samlar på allt. Just nu samlar jag på bilar - tydligen! Har ingen aning om var all ork egentligen kom ifrån men efter efter att jag pratat med pappa bestämde jag mig för att gå hem och operera volvo. Bra idé! Det bästa med pappa är att vi i det är avseendet tänker likadant och om vi inte gör det från början, så brukar det alltid sluta med att vi övertalar varandra till att det är en bra alternativ dålig idé.
En nackdel med att bo i stan är att man inte kan räkna med att det ska finnas tillräcklligt med utrymme för att skruva av däck på parkeringen hur som helst. Speciellt då jag inte kan flytta bilen heller. Och bilen som står i vägen kommer förmodligen fortsätta att stå i vägen, för den har stått på exakt samma ställe hela vintern...
Jag har nåt på min hjärna som gör mig jävligt glad.
Förutom det så stundas det för hela hallen gungar. Middag hos Marie. Vi hoppas på att det blir en riktigt bra kväll.
Två hjärtan.
Tristess är en utmärkt motivation.
Nytt projekt på gång!
