Muskelinflammation, 8 dagar innan kval.

Det är så fint att jag försökt motarbeta mina ryggproblem genom att utsätta mig för mockning, ridning och andra roligheter som tar lite på ryggen. Muskelavslappnande och inflammationshämmande och påtvingad vila i MINST 3 dagar. Pyttsan tänkte jag och fixade mig en chaffis till stallet och intervalltränade Winnie. Det var tänkt att Jenny skulle fota, men när hon fick se hundarna i hundgården stannade hon i bilen. Synd, för jag hade en jävligt fin häst idag. En klok också, för hon tjaffsade inte det minsta utan bjöd på ett riktigt behagligt träningspass.

Valborg, imorgon. Öja. Korvgrillning. Lite öl. Jenny har jag med mig, Emma, Jessica, Johannes, Jeppa och resten av gänget är på plats. Det KOMMER bli trevligt. Jävligt trevligt.

Just det, idag åkte håret av. Nu är det kort! Känns hemskt märkligt. Tur att det växer ut igen....



                                  


Andhämtning: Apportering

När man gör något man verkligen älskar så märker man inte hur trött man är. Det har ni väl också märkt? Igår kom jag hem från stallet strax efter 23-tiden. Då var jag en ganska trött tjej. Visst hade jag känt av ryggsatan vid några tillfällen där under kvällen men det var först när jag la mig i sängen som jag verkligen fick känna på smärta. Aaaahhh vafaaan! Jag blir så trött... och inte blir det bättre av att ryggen höll mig vaken stundtals under natten. I morse var jag lika trött som när jag gick och la mig..

Winnie gick fint på träningen och det märks att hon börjar få upp konditionen. Hon är outröttlig och modig. Vilken jäkla häst! För en gångs skull lyckas jag med att vid rätt tidpunkt i mitt liv stöta på min drömhäst. En sån SKA jag ha! Så tänkte jag iofs första gången jag såg henne också..  Ikväll var det tänkt att jag och Marlené skulle pulsträna men kanske är det så att jag får se mig besegrad av en trött kropp.

Nu kände jag att det här inte blev ett sånt jättepeppande inlägg. Andra bullar var det häromdagen - men sen glömde jag bort att blogga! To bad. Där hade ni fått er en riktigt bra översikt över hur glad min hjärna kan vara när allt går som jag vill, men nu fick dom tankarna snällt stanna där istället. Nu bloggar jag om ingenting alls och börjar inse att det är nog bäst att jag fortsätter med sysslorna som ska vara färdiga till i eftermiddag. Där ingår bland annat något jag är riktigt, riktigt dålig på, nämligen stryka gardiner...


När man inte har tid att sätta rubriker.

Hej hallå, väl! Det slog mig precis att jag är sjukt dålig på planering. Eller så har jag bara jävligt dålig tajming. Idag har solen lyst på oss frusna stadsbor och då kan man ju tycka att det vore guldläge att sitta på hästryggen och mysa. Istället fråntog latmasken i mig den lusten och jag fick helt sonika nöja mig med gårdagens träning när jag trotsade moder jords krafter och flängde runt som en tok när regnet öste ner och en jävligt pigg Winnie bjöd på bakutslag och okontrollerbara bockar gång på gång, på gång på gång. Där satt jag, med alldels för långa läder och knep med knäna för att hålla mig kvar. En riktigt stor eloge till oss som begav oss ut trots att resten av gänget bangade och stannade kvar i en varm sadelkammare. Såna dagar undrar man lite varför man brinner så för något som innebär att man i både ur och skur behöver ta sig till stallet. Jag tänkte på det precis när jag svängde in på stallplanen. Men när min lillkille lyfte huvudet, sträckte ut halsen och gnäggade: Satte av i trav för att gå över i galopp för att sedan tvärstanna vid grinden och vanka av och an och samtidigt gnägga lågt tills jag kom fram och kliade honom bakom örat - Ja då fanns det inte längre några frågetecken kvar om varför jag håller på med det jag gör. Lilla hjärtat!

Trots att pengarna egentligen var slut innan dom hamnat på mitt konto så följde ett par skor med mig hem idag. Gissa om jag känner mig lite lyckligare än innan? Dem kan ingen ta ifrån mig!

I onsdags träffade jag Emma en sväng och det bjöds på en del skratt som vanligt. Det roligaste av allt var att veterinären hade ringt upp och talat om för henne att hennes Timo egentligen är en.... ööhh, Tina? Jaja, iallfall: EN HONKATT! HA HA HA HA!

Ikväll har jag en lillasyster som är jävligt sugen på att gå ut och dansa med sina nyinköpta skor. Till och med så ivrig att hon av misstag sparkade till min dataskärm när hon utövade en av sina flashiga danser här på vardagsrumsgolvet. Oj, oj. Nu börjar det bli dags att runda av innan något går sönder här. Vi ses väl ute? Ska bara försöka lura med mig Jenny ut också!

Det finns bara en bra sak med måndagar. Att det är så långt till nästa måndag.

Det blev hemmakväll i fredags och lördag vaknade jag utvilad och pigg och redo för Stenkustritten. Helt underbart! Vi hade sån jäkla tur med vädret och hästarna fick verkligen springa av sig. Starten på ritten kunde ha varit bättre- Jag och Winnie missbedömde djupet på en kvarliggande snöhög vilket ledde till att vi gick omkull, och jag blev liggandes: I en snöhög, fastlämd med 500 kg häst över benet som till råga på allt inte lyckades ta sig upp på de första försöken. Behöver jag nämna att jag hann måla upp ett skräckscenario? Ja, idag har jag känningar utav helgens bravader. Nu verkar det inte som att distansen i Lojsta blir av, vilket i värsta fall betyder att jag blir tvungen att åka till fastlandet för att gå en Clear Round... Det känns inte överdrivet motiverande att bara träna, och sen aldrig få tävla. Min tävlingsskalle, och så en Winner Girl på det, det låter iallafall som en jävligt bra kombination!

Lördagskvällen hade utlovat utgång och vi började på HP5 för att sen gå vidare till Munken där vi mötte upp Jeppa och gänget. Precis som vanligt och utan att folk blev förvånade - stod Jesper för kvällens klantigaste när han slog en flisa ur Jossans tand.

Igår åkte vi till B-vik, för vi skulle vara hurtiga och gå en långpromenad. Det slöt med en blygsam promenad ner till hamnen och tillbaka igen: Bara för att sen gå till fiket och trycka den största bakelsen...

På vägen hem passerade vi Havdhem och Emma bjöd på fika. En glimt av det nya golvet fick vi, och vi fick även beskåda en grymt läcker soffa. Gratis är jääävligt bra!

Fixade käk när vi kom hem, såg Jenny ta på sig joggingskorna och försvinna ut genom dörren, sen stupade jag av utmattning i min provisoriska säng. Märkte inte ens när Jenny kom hem och styrde omkring inne i rummet.

Nu vill jag bara åka hem. Eller åka till stallet egentligen. Försöker vänta ut lunchen så länge som möjligt för att det ska kännas som att det inte är så många timmar kvar tills jag får gå hem. Funderar på att inte bara ta ett pass på Winnie, utan hade även funderingar på att testa häst nummer 2.

Det är fler vardagar än söndagar i veckan.

Såna här kalla, regniga och blåsiga dagar borde vara lagliga att stanna hemma i sängen utan att få skit för det. Jag tror inte att jag med ord kan beskriva hur otroligt omotiverande det känns att kliva upp från sin madrass när Jenny ligger och snarkar i en säng bredvid. Jag avskyr att det alltid är perfekt temperatur under täcket när man MÅSTE stiga upp. Jag åkte direkt från stallet till J igår, så idag har jag på mig ett par jeans som är en aningens för trånga egentligen, och ett par skor jag kunde ha tänkt mig i en 2 storlekar större. Till råga på allt är det rusning på Signalgatans parkering när jag sätter mig i bilen bara några minuter i 9. En gubbstrutt som ska backa ut från garageporten och han gör det inte snabbt. När han väl trixat sig ut, stänger han av bilen för att gå och stänga porten.

Jag undrar jag: Gamla människor kanske kunde shotta några glas cola till kaffet på morgonkvisten, så att det flyter på lite jämnare i trafiken på morgonen?

Fredag, underbara Fredag. Kl 17 vill jag bara åka hem, trycka en pizza, avrunda med en Staropramen och lägga mig i sängen. Jag är så jävla trött. Och på fredag blir det stallet på morgonen, lasta hästarna för att vara på plats i Bläse vid 11 tiden. Om vädret tillåter. Eller? Frågan är om jag kommer känna mig som Superwoman på lördagmorgon och trotsa regn och blåst... Hela söndagen lär ju gå bort till att göra ingenting och ha en gnutta ågren över att det snart är måndag igen.

Det nalkas lunch, och nu ska jag hoppa i mina för små skor och möta upp Jenny på pastavagnen.

Benbrott: Att springa till jobbet.


Då var ordningen nästintill återställd. Jenny landade på Gotland igår, vilket innebar obligatoriskt häng på Signalgatan med tjejerna. Jag somnade på världens skönaste madrass och dagens frukost bestod av något som skulle kunna liknas vid en hotellfrukost. Almost. Det är så jävla skönt att hon är hemma!

Jag sitter på praktiken när jag får nyheten att våra flygbiljetter till Kroatien har kommit. Nu är det inte långt kvar tills vi åker. Vilket också betyder att det inte är långt kvar innan jag tar examen. Och sen då? Jag har jobb i sommar, men till hösten har jag varken jobb eller bostad. Just nu känns det inte det minsta lockande att åka iväg någonstans och jobba. Nu när jag kommit igång med hästarna igen. I söndags red jag min första lektion på fleeera år. Jag kan inte skryta med att det gick kanon, eftersom varken jag eller Winnie begriper oss på det där med westernridning. Det enda jag hittintills är riktigt såld på, är min nya sadel som är fantastisk på alla sätt och vis och som dessutom är snäll mot mina knän. På lördag ska vi ge oss ut på långritt och då har jag verkligen ingen lust att ha ont. Jag hoppas på fantastiskt väder, men enligt prognoserna känns det lite väl optimistiskt att hoppas på sol.

Snart ska nya datorer installeras här på kontoret så nu förbereder jag mig mentalt på att det kommer att bli en strulig eftermiddag.


/ S




RSS 2.0