När man inte har tid att sätta rubriker.
Hej hallå, väl! Det slog mig precis att jag är sjukt dålig på planering. Eller så har jag bara jävligt dålig tajming. Idag har solen lyst på oss frusna stadsbor och då kan man ju tycka att det vore guldläge att sitta på hästryggen och mysa. Istället fråntog latmasken i mig den lusten och jag fick helt sonika nöja mig med gårdagens träning när jag trotsade moder jords krafter och flängde runt som en tok när regnet öste ner och en jävligt pigg Winnie bjöd på bakutslag och okontrollerbara bockar gång på gång, på gång på gång. Där satt jag, med alldels för långa läder och knep med knäna för att hålla mig kvar. En riktigt stor eloge till oss som begav oss ut trots att resten av gänget bangade och stannade kvar i en varm sadelkammare. Såna dagar undrar man lite varför man brinner så för något som innebär att man i både ur och skur behöver ta sig till stallet. Jag tänkte på det precis när jag svängde in på stallplanen. Men när min lillkille lyfte huvudet, sträckte ut halsen och gnäggade: Satte av i trav för att gå över i galopp för att sedan tvärstanna vid grinden och vanka av och an och samtidigt gnägga lågt tills jag kom fram och kliade honom bakom örat - Ja då fanns det inte längre några frågetecken kvar om varför jag håller på med det jag gör. Lilla hjärtat!
Trots att pengarna egentligen var slut innan dom hamnat på mitt konto så följde ett par skor med mig hem idag. Gissa om jag känner mig lite lyckligare än innan? Dem kan ingen ta ifrån mig!
I onsdags träffade jag Emma en sväng och det bjöds på en del skratt som vanligt. Det roligaste av allt var att veterinären hade ringt upp och talat om för henne att hennes Timo egentligen är en.... ööhh, Tina? Jaja, iallfall: EN HONKATT! HA HA HA HA!
Ikväll har jag en lillasyster som är jävligt sugen på att gå ut och dansa med sina nyinköpta skor. Till och med så ivrig att hon av misstag sparkade till min dataskärm när hon utövade en av sina flashiga danser här på vardagsrumsgolvet. Oj, oj. Nu börjar det bli dags att runda av innan något går sönder här. Vi ses väl ute? Ska bara försöka lura med mig Jenny ut också!
Trots att pengarna egentligen var slut innan dom hamnat på mitt konto så följde ett par skor med mig hem idag. Gissa om jag känner mig lite lyckligare än innan? Dem kan ingen ta ifrån mig!
I onsdags träffade jag Emma en sväng och det bjöds på en del skratt som vanligt. Det roligaste av allt var att veterinären hade ringt upp och talat om för henne att hennes Timo egentligen är en.... ööhh, Tina? Jaja, iallfall: EN HONKATT! HA HA HA HA!
Ikväll har jag en lillasyster som är jävligt sugen på att gå ut och dansa med sina nyinköpta skor. Till och med så ivrig att hon av misstag sparkade till min dataskärm när hon utövade en av sina flashiga danser här på vardagsrumsgolvet. Oj, oj. Nu börjar det bli dags att runda av innan något går sönder här. Vi ses väl ute? Ska bara försöka lura med mig Jenny ut också!
Kommentarer
Trackback
