I huvudet 18:e Januari 2010
Tänk om man kunde hitta tillbaka lite till sig själv. Inte för att jag känner mig bortkommen. Kanske "hitta tillbaka lite till sig själv" är en felaktig formulering. Det jag tänker på är att det hade varit trevligt att plocka fram vissa av mina egenskaper som var mer påtagliga förr. Trots att jag är relativt nöjd med mina val hittintills så kommer jag inte ifrån att de val jag gjort medfört att jag blivit mer stressad. Nervklen, nervsvag - välj vad du vill. Det är högt tempo från det att jag vaknar tills dess att jag stupar av utmattning. Jag finner mig i situationen för tillfället men inser att den inte är hållbar i längden. Tänk att behöva leva med en sådan som mig 365 dagar om året, livet ut!
Det jobbiga med att alltid göra liite mer än vad man har ork och egentligen tid till, är att omgivningen förväntar sig det av en. Nu tycker jag förvisso om att känna mig behövd men vissa av mina stressrelaterade åkommor hade jag gärna sluppit.
Även fast omgivningens krav kan kännas frustrerande så är det värsta av allt med hela karusellen att jag, med handen på hjärtat- inte ALLTID får så fruktansvärt överdrivet mycket gjort. Jag kan för mitt liv inte begripa hur det går till eftersom jag hela tiden är stressad i mitt huvud. Jag tror det finns någon bok i just det ämnet, om att få saker gjorda på ett organiserat och effektivt sätt. Tror mig ha sett en sådan rygg i syrrans bokhylla iallafall. Kanske skulle undersöka saken närmare och ta mig tid att plöja igenom den.
Ett orosmoment mindre var iallafall Affärsjuridikstentan som vi fick tillbaka idag. Jag tycker inte att kursen i sig har känts betungande. Ni som känner mig vet att jag lever i vad jag väljer att kalla i förnekelse. Dvs, jag oroar mig inte inför prov, tentor och redovisningar. Jag förnekar dem ända in i det sista och pluggar i tysthet. Något som resten av mina klasskamrater bevisligen INTE gör! Det är inte konstigt att man stänger av ibland och inte lyssnar på vad som sägs. Jag vill inte bli påmind om kommande prov 24/7!! Hittintills har det iallafall aldrig hänt att jag glömt bort en tenta, eller missat ett prov på grund av att jag glömt bort det...
Det jobbiga med att alltid göra liite mer än vad man har ork och egentligen tid till, är att omgivningen förväntar sig det av en. Nu tycker jag förvisso om att känna mig behövd men vissa av mina stressrelaterade åkommor hade jag gärna sluppit.
Även fast omgivningens krav kan kännas frustrerande så är det värsta av allt med hela karusellen att jag, med handen på hjärtat- inte ALLTID får så fruktansvärt överdrivet mycket gjort. Jag kan för mitt liv inte begripa hur det går till eftersom jag hela tiden är stressad i mitt huvud. Jag tror det finns någon bok i just det ämnet, om att få saker gjorda på ett organiserat och effektivt sätt. Tror mig ha sett en sådan rygg i syrrans bokhylla iallafall. Kanske skulle undersöka saken närmare och ta mig tid att plöja igenom den.
Ett orosmoment mindre var iallafall Affärsjuridikstentan som vi fick tillbaka idag. Jag tycker inte att kursen i sig har känts betungande. Ni som känner mig vet att jag lever i vad jag väljer att kalla i förnekelse. Dvs, jag oroar mig inte inför prov, tentor och redovisningar. Jag förnekar dem ända in i det sista och pluggar i tysthet. Något som resten av mina klasskamrater bevisligen INTE gör! Det är inte konstigt att man stänger av ibland och inte lyssnar på vad som sägs. Jag vill inte bli påmind om kommande prov 24/7!! Hittintills har det iallafall aldrig hänt att jag glömt bort en tenta, eller missat ett prov på grund av att jag glömt bort det...
Kommentarer
Trackback
