Att börja med en inledning är bra, för då vet folk iallafall att man har börjat.
Förkylning på ingång och datastrul på jobbet. Just nu sitter jag med vad som verkar vara den enda fungerande kommunikationsporten mellan GSL och turisterna. Någonstans mellan huvudvärken och hostan vill jag skrika: snälla, ge inte mig mer ansvar nu! Min lillasyster sa häromdagen "-nej, men alltså jag vill inte ha ett arbete där man är tvungen att ta ansvar" Idiotiskt önsketänkande, men just nu i detta ögonblick önskar jag att jag hade varit inne lite på samma linje som hon är..
Det känns som att jag skulle kunna sova hur länge som helst. Matt i pälsen var det någon som sa?! Tur att det är kort arbetsvecka den här veckan. På fredag - då ska jag ha sovmorgon!
Kommentarer
Trackback
