Allt som lever är lyckligt
Tillbaka på Laserdome. Har börjat med att vårstäda litegrann. Imorgon kommer Jocke införbi, och då ska det tvångsränsas på skrivbordet. Varför känns det som att mina manliga kollegor tycker det är överskattat att rensa, sortera, organisera och städa?!
Trots att jag var en aningens bitter över att behöva åka till jobbet en sådan här underbar dag, så gick det över när jag fick dagens första paintballspel. Jisses, jag hade nog aldrig kunnat föreställt mig att jag skulle uppskatta att ha ett gäng paintballspelare här. Jag blir så jävla stressad när alla dessa jävla vapen strular - men idag har det flutit på kanon och det var ett härligt gäng som kom, spelade och gick.
Enligt schema slutar jag 20.30. Jävligt skönt, tänkte jag. Tills jag fick en förfrågan om nattspel ikväll. En del av mig skrek bestämt nej, medans min säljande sida sa, utan att tveka "Ja visst, det fixar vi" Några minuter kvar innan jag får reda på om jag får gå hem och sova i klok tid, eller om jag måste vara uppe hela natten. Trots allt: FAN VAD SKÖNT ATT VARA TILLBAKA!!
Nu har jag sån lust att ringa mina vänner och snacka skit. Jag är på toppenhumör. Undra om det beror på vädret, och att sommaren snart är här.... Allt hade varit oklanderligt om jag hade fått åka till min häst några timmar. DÅ hade livet varit perfekt!
Varför blir man alltid sjuk när man har så mycket på schemat?
Tillbaka i Norrköping. Såg största hjorden med älgar längs med vägen när jag åkte från Oskarshamn igår. Jenny hade ju dött på stört.
Första skoldagen på flera veckor. Kändes utmattande. Avrundade med en guidning i Valdemarsvik. Är så jävla förkyld och jag orkade inte på något vis laga mat till mig och lilltjejen idag. Jag och Jessika har suttit med varsin dator i vardagsrummet och filar på examensarbetet. Yolanda kom hem och gjorde rabarberpaj åt oss. Världens gulligaste tjej. Jessika blev som ett barn när hon fick låna Yolandas Mojje-skiva. Vad det nu är att hänga i granen.
Jag sitter här med världens tjockaste huvud och tycker riktigt synd om mig själv. Ledsen för att jag inte får vara hemma med mina vänner och Winnie. Glad över att träffa Jessika igen.
I morgon är det stadsvandring i Norrköping, men jag överväger att stanna hemma, nerbäddad i sängen fram tills det är dags för Projekt och Examensarbete. Nästa tisdag ska vår guidning vara färdig, sen ska kursen i IT avslutas, Amadeusprovet ska skrivas, inlämningar till Resebyråkunskapen ska inlämnas. Inget av det här hade ju blivit av om jag varit kvar hemma på Gotland- där har jag ju ett liv att leva! Men nu är det inte långt kvar. Något arg blev jag när jag kom på att jag faktiskt är ledig torsdag och fredag. Om jag inte lovat Jocke att jag skulle jobbat, så kunde jag ha åkt hem och pussat lite på min häst.
Jag tror jag ska göra ett försök att hoppa in i duschen och försöka spola bort förkylningen sen blir det inte helt otippat sängen.
Jag vill inte kliva upp, jag vill inte åka iväg.
Aptit: oemotståndlig längtan efter oåtkomlig mat
Det här är första morgonen på väldigt länge som jag vaknar upp och inte har något inplanerat eller något som borde göras. Förutom att jag ska ut och åka lite båt ikväll. Yeeeeees vad kul. Inte. Jag är helt omotiverad till att ta tag i skolan.
I fredags körde jag ut mamma till Eke, på Lasse Stefanz. Gissa om hon var lycklig. Hela tillställningen var ju direkt ångestframkallande och jag tror jag stannade ungefär en kvart innan jag åkte ut till Burgsvik. Försökte vila någon timme i väntan på att jag skulle hämta i Eke igen. Jag fick 1,5 timmes sömn dagen innan jag och Winnie skulle gå vår första CL. Det gick jättebra och jag är jätte, jättenöjd. Under 5 mil har min häst gått över ALLT, utan att blinka, utan att vara rädd för någonting. Broar, inga problem, lastbilar, inga problem. Snabbt gick det också. Idag känns det som att någon har tuggat på mig och sen spottat ut mig igen. Jag somnade i bilen tillbaka Lärbro och när stallet var färdigt åkte jag hem. Redo för kvällens festligheter. Höhöhö. Blev ju inte så mycket med det. Åkte hem till Jessica och snackade lite skit. Just i skrivande stund försöker jag glömma bort att jag ska åka tillbaka till Norrköping och tack mamma för att du kommer in och börjar ställa frågor om min packning, när jag åker, när jag kommer hem och så vidare. Nu blev jag genast på lite sämre humör och tror jag drar täcket över huvudet en stund till.
Statistiken visar att de som firar flest födelsedagar också är de som lever längst.
Födelsedagsfirande hos Jessica, och jag antar att jag var lite av en eftersläntare. Nåväl, det fanns några tappra som tydligen suttit i den där soffan nästan hela dagen. Jag fick iallafall prova på Jessicas nya karaokespel, ÄNNU en anledning till att jag borde stanna hemma istället för att packa min resväska och åka tillbaka till Norrköping ;) Nu är det inte många dagar kvar och jag har fortfarande en massa att ta tag i, mitt pass-problem tillexempel. Jo, mitt pass har ju tydligen försvunnit i flytten. Först var jag upprörd, irriterad och allmänt trött men när jag tänker efter så är det ju inget märkligt alls med att beställa nya pass flera gånger om året för att man inte kan hålla ordning på dem...
Imorgon eftermiddag hoppas jag dels på två saker. Eller egentligen hoppas jag på ganska mycket, men nåt som skulle underlätta en hel del vore om mitt nya nylonträns anlände så att jag fick prova ut det på Winnie och att solen lyste som aldrig förr så att häststackaren kunde få sig ett bad.
Nu hade jag tänkt bjuda på ett par bilder från den gångna helgen men fick ju se mig besegrad av ett USB-minne som är spårlöst försvunnet. Återkommer med sånt senare!
När jag ligger här på min madrass i J:s rum så har jag gott om tid att fundera. För funderingar är jag jävligt bra på, och då undrar jag givetvis varför jag, som är en sån simpel och okomplicerad människa hamnar i så komplicerade situationer som jag egentligen inte vill ha någon delaktighet i...? Jenny, wash my brain!
Imorgon kommer nog bli en bra dag!
