Aptit: oemotståndlig längtan efter oåtkomlig mat
Det här är första morgonen på väldigt länge som jag vaknar upp och inte har något inplanerat eller något som borde göras. Förutom att jag ska ut och åka lite båt ikväll. Yeeeeees vad kul. Inte. Jag är helt omotiverad till att ta tag i skolan.
I fredags körde jag ut mamma till Eke, på Lasse Stefanz. Gissa om hon var lycklig. Hela tillställningen var ju direkt ångestframkallande och jag tror jag stannade ungefär en kvart innan jag åkte ut till Burgsvik. Försökte vila någon timme i väntan på att jag skulle hämta i Eke igen. Jag fick 1,5 timmes sömn dagen innan jag och Winnie skulle gå vår första CL. Det gick jättebra och jag är jätte, jättenöjd. Under 5 mil har min häst gått över ALLT, utan att blinka, utan att vara rädd för någonting. Broar, inga problem, lastbilar, inga problem. Snabbt gick det också. Idag känns det som att någon har tuggat på mig och sen spottat ut mig igen. Jag somnade i bilen tillbaka Lärbro och när stallet var färdigt åkte jag hem. Redo för kvällens festligheter. Höhöhö. Blev ju inte så mycket med det. Åkte hem till Jessica och snackade lite skit. Just i skrivande stund försöker jag glömma bort att jag ska åka tillbaka till Norrköping och tack mamma för att du kommer in och börjar ställa frågor om min packning, när jag åker, när jag kommer hem och så vidare. Nu blev jag genast på lite sämre humör och tror jag drar täcket över huvudet en stund till.
